Den är märkt för livet nu.
Samisen älskar att dansa och det är tur vi har stort öppet vardagsrum där han kan fara omkring, för det är inget stillastående skak när han dansar utan det är runt i ring och upp och ner och hoppa fram och tillbaka. Gullgubben.
Nu när jag har hela huset fullt med framkallade foton är det mycket enklare att sätta sig och scrappa lite sådär snabbt. Det gillar jag. Jag inser att jag måste framkalla mer. Alltså, inte så att inte 383 foton räcker ett tag, men jag scrappar ju inte alla foton utan bara en del, och det är ju kul att ha alla foton här - möjliga att scrappa.
Så Jennny, jag känner ingen prestationsångest över 383 foton... 30-40 däremot... då har jag ju inget att välja på! :-o
5 kommentarer:
Så underbart fin den är!!! Vet du, jag håller med dig om fotona! Jag har mängder med framkallade foton som ligger och har inte det minsta prestationsångest över att jag inte hinner scrappa alla... Det gör mig inget, jag KAN ju välja exakt vilken jag vill scrappa NÄR jag vill :) Visst har jag en bra fotoskrivare, men det känns inte som samma sak...
Det är ok, fotohögen får växa ;-)
Kram
/H
Snyggt, rent!
Titta in i min blogg...
Såg din LO hos Scraputmaningen, sååå fin! Läckert med dina cirklar! Jag håller med när det gäller foton, jag framkallar lite då och då. Vill ha foton hemma att bläddra bland och välja. Och ju fler desto bättre! =)
Galet fräck LO! Så snyggt med cirklarna och att du skrivit i den ena.
Kram Mia
Jätte jätte härlig layout!!!
Hoppas vi ses på syfestivalen då ; )
KRAM
Skicka en kommentar