08 maj 2007

Scraplusten fortfarande borta

Det är så tråkigt. Jag vill egentligen, men det blir liksom inget helt med det.
"Digiscrappar" lite i form av en ny hemsida... det är ju alltid något. :D

Nåja, vad har jag gjort idag.

Jo, först av allt så åkte jag till Ica Maxi eftersom jag tycker att vuxnas dåliga planering inte skulle straffa sig på min dotter. Köpte alltså nya badkläder till henne och lämnade av dem i skolan i god tid före simning. Dottern var mycket nöjd över det! :)

Sen har jag skickat iväg lite jobbiga mail och annat trist.

Och så har jag ringt till skolan.
De blev upprörda såklart. Och tog tag i saken på en gång.
De hade ett samtal med Hannah och mobbartjejen och en i personalen.
Det reddes ut en massa missförstånd och så sade mobbartjejen förlåt och sen promenerade de hem tillsammans. Hon bor här ett halvt kvarter bort......
Så det känns bra, samtidigt som det inte känns helt bra. Något måste ju vara "fel" hos mobbartjejen eftersom hon fortsätter. Hon mobbade ju Hannah massor via msn i vintras och nu detta. Vad måste hon bevisa? Vem är det hon måste göra sig stor inför?
Jag ska på utvecklingssamtal i skolan imorgon och då hoppas jag få prata med någon i fritidspersonalen "face to face".
De har integrerad verksamhet skola/fritids vilket är jättebra. Men nästa år är det inget fritids.......
Nåja. För alla söta kommentarer på mitt tidigare inlägg så vill jag säga TACK! Det känns mycket bättre här hemma nu. Idag när Hannah kom hem så var det en mycket glad tjej. Det är något jag inte upplevt på flera månader. Hon var liksom... lycklig på ett annat sätt. *glad*
Grädden på moset hade ju varit om exet vunnit budgivningen på den där lägenheten som jag budat på åt honom, men det gjorde han inte tyvärr... man kan inte betala överpris bara därför att... Det kommer fler lägenheter.

Nu ska jag nog försöka scrappa i alla fall... åh jag vill så gärna.

3 kommentarer:

Scrapangel sa...

Hej. vad bra att du orkade fixa baddräkt och prata med skolan. Att det blev lite mer kompisar mellan dem igen. Kan förstå att det måste vara oerhört jobbigt.

Kram till dig. Du kan väl försöka komma förbi Papprika ikväll och pyssla lite med oss?

Anonym sa...

Usch, jag vet hur du känner...
Jag tog samma prat med dagispersonlalen om min 3-åring som blir slagen och knuffad av de andra killarna på avdelningen. Uppenbarligen har inte personalen märkt något. Jag har sett det flera gånger (han gömmer ner huvudet och blir 'liten' utan att våga säga ifrån) och ingripit när det hänt.
Igår hade jag alltså ett snack med personalen, som lovade att ta tag i det här med en gång. Men helst av allt vill jag egentligen inte släppa iväg honom till det där skit-dagiset någonsin igen, efter alla problem vi har haft där. Han är en mycket mer harmonisk kille när han får vara hemma med mig och lillasyster.

Bra att er skola reagerade snabbt och försökte göra ngt åt problemet med en gång. Och att Hannah kom hem som en glad och lycklig tjej från skolan idag! Hon måste vara väldigt lättad över att du reder ut det här. Jag gissar att det är svårt för en 10-åring att själv prata med fröken om att få mobbingen att sluta, så att ha en handlingskraftig mamma är a och o. Se till att det följs upp, så att det inte rinner ut i sanden, bara. Efter allt man hört och läst, verkar inte alla skolor ta mobbing på allvar, så det är skönt att höra att er skola gör något åt det, för Hannah's skull. Då finns det hopp om förståelse bland de vuxna i barnens liv, trots allt.

/Malin (som liftade med dig till Jennys pysselträff)

Anonym sa...

Åh, jag får tårar i ögonen när jag tänker på hur hon måste må, lilla Hannah...så skönt för dig att få se henne glad för en gångs skull; hoppas hon får fortsätta le!
Kram
Annika