Jag kommer ALDRIG att vänja mig vid detta. Aldrig.
Dvs att vinka av min dotter för hennes årliga månadslånga trip till USA med sin pappa. Jag blir lika ledsen varje år och det är ett enormt tomrum som infinner sig i hjärtat innan hon äntligen landar på andra sidan pölen.
Skit i hur jobbig hon är och minitonårig tioråring. Jag älskar ju henne lika mycket för det och saknar henne sjukt mycket.
Förlåt mamma för att jag utsatte dig för detta när jag reste och BODDE där borta.... även om jag var äldre. Jag kommer aldrig vänja mig vid dessa avsked, som sagt. Aldrig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Låter skitjobbigt och jag lider med dej! Stor kram!!!
Klart du blir ledsen! Jösses...jag kan bli ledsen ibland när jag lämnar barnen på dagis *s*
förstår att det är jobbigt, kram på dig!!
*kramar på*
*omhåller*
Stor kram till dig!
Usch ja.. Tänk om barnen kunde vara mini läänge;-)
Kram!!
*kramar om*
Stackare!
Hoppas ni får en mysig midsommar!
Förstår att det måste vara superjobbigt! *kram* Så långt borta, och så länge! Fast det måste vara ett härligt äventyr för henne! (ha ha, det brukar jag trösta mig med när min fyraåring sover borta en natt!!!)
Jag kan kanske muntra upp dig med att tacka för underbara swirls som du gjort till silhouetten (extra tacksam för jobbet du lade ner så jag, som är mac-användare, kan använda dem.) I dag har jag lagt ut en layout på min sida där jag använt en STOR swirl av dig!
Hoppas du får en bra midsommar!
*kramas lite på Peterlina*
Kramar jag som avskyr när Saga åker bil eller annat och inte jag är med jag är aldrig lugn förens jag vet att hon kommit fram ordentligt dit bilden ska, jag hade nog aldrig klarat av att sätta henne på ett flyg över den stora pölen.
Skicka en kommentar