Fotona är tagna av fotograf Gunnel Johansson, och togs när Hannah var 18 månader. Bara nån vecka efter det så slutade jag amma henne, och dikten skrev jag första amningsfria natten, då hon fick sova inne hos mormor och morfar (som vi bodde hos just då på besök från USA).
Här är dikten:
Att sluta amma Hannah
Min lilla älskling
Jag saknar dig så
Du finns i rummet bredvid
Men dit får jag inte gå
Där sover du i mormors säng
Och jag får inte störa
Trots att jag bara vill titta
Och alls inte röra
Det här är mycket svårare
Än jag trodde det skulle bli
Nu är det du och jag
Och inte längre vi
Visst är vi tillsammans
Men inte så
En sån speciell kontakt
Kan vi nog aldrig mera få
Visst älskar vi varandra
Och kramas varje dag
Men det här var något annat
Det var bara du och jag
Vårat speciella
Och trots allt ditt bökande
Så sitter jag nu ensam
Och saknar ditt sökande
Din lilla hand och mun
Som letar efter brösten
För morgonmål, mellanmål
Eller den där speciella trösten
Jag vet att det här är bra för oss
Och att allt kommer ordna sig
Men det är svårt att tänka så
När jag bara saknar dig
Ändå finns du så nära
Men samtidigt långt bort
Jag hoppas den här natten
Blir morgon väldigt fort
26 februari 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar